Alpin skidåkning är tävlingar i utförsåkning där man först och främst tävlar i grenarna slalom, storslalom, störtlopp och Super-G.
Här kan du lära dig allt du behöver veta om alpina skidåkning, hur sporten fungerar, vilka grenar som ingår och vilka som är de största tävlingarna.
Grunden för alla typer av tävlingar i alpin skidåkning är densamma, med målet att sig ner för en backe så fort som möjligt. Med undantag för extremsporter som skidalpinism och speedski ska man även ta sig förbi så kallade portar som snitslar ut en bana. Missar man en port diskas man från tävlingen.
I de tävlingar i utförsåkning som körs i den alpina världscupen är det antingen ett eller två åk som gäller, beroende på vilken gren det rör sig om. Om det är en tävling med två åk avgör det första åket ordningen för det andra och man tävlar med den totala tiden över två åk nerför backen.
Det är alltså inte poäng som räknas utan tid. Åkaren som är ute i backen tävlar mot den där och då bästa tiden och på banan finns det utsatta punkter där man kan se mellantider för att veta hur utmanaren ligger till i förhållande till ledaren.
De huvudsakliga grenarna i alpin skidåkning går att dela upp i två kategorier: tekniska grenar och fartgrenar. I de tekniska grenarna kör man två åk medan fartgrenarna avgörs på ett enskilt åk per deltagare. Dessutom tävlas det ibland i så kallade kombinationsgrenar där åk ett utgörs av en disciplin och åk två av en annan.
Den mest tekniska grenen i alpin skidåkning är slalom. Backarna är kortare och ofta inte lika branta som i de andra grenarna, men portarna är placerade tätare vilket kräver snabbare och snävare svängar. En bana har 40 till 75 portar.
Det är två åk på två olika banor som gäller i slalom. För att gå vidare till det andra åket behöver man ha en av de 30 bästa tiderna. I andra åket börjar den med den 30:e bästa tiden och det fortsätter sedan så tills alla har åkt två gånger. Vinnaren är den med den bästa tiden över två åk.
Storslalom fungerar som slalom när det kommer till antalet åk, hur många som går vidare till det andra åket och hur startordningen ser ut där. Här är dock banan längre och brantare, med längre avstånd mellan portarna. Antalet portar varierar mellan 30 och 65.
Fartgrenen störtlopp är den snabbaste disciplinen i alpin skidåkning och körs i branta backar med hastigheter på upp till 160 kilometer i timmen. Hastigheterna är så höga att krönen förvandlas till hopp som får åkarna att flyta flera meter. Antalet portar i störtlopp beror på vilken bana och backe det är man tävlar i och det är endast ett åk som gäller.
När man kombinerar störtlopp och storslalom får man Super-G. Banan består av mellan 27 och 45 portar och även här kör man bara ett åk. Till skillnad från de andra grenarna får man inte genomföra teståk i full hastighet innan tävlingen för att lära sig banan. Endast besiktning är tillåtet.
Det finns flera olika typer av kombinationsgrenar. I vinter-OS kör man till exempel lagkombination där en åkare kör störtlopp och den andra kör slalom med målet att få bästa möjliga gemensamma tid. Det finns även alpina kombinationstävlingar där man kör Super-G och slalom.
Precis som de flesta andra sporter är vinter-OS den största tävlingen i alpin skidåkning. Det är här alla vill vara som bäst för att ha chansen att slåss om medaljerna. Även alpina VM väger tungt.
Under säsongen tävlar eliten i den alpina världscupen, som brukar ta sin början i oktober varje år och fortsätta fram till och med mars.
Min. insättning för spelkrediter är 50 kr. Utbetalningar exkluderar insatsen med spelkrediter. Villkor, tidsbegränsningar och exkluderingar tillämpas. Max. pris, spelrestriktioner, tidsbegränsningar samt villkor tillämpas.
