Sverige radar upp förluster i Nations League och fick under söndagen det återigen bevisat att Norge ligger längre fram för tillfället. Som i mötet på Friends Arena klev Erling Haaland fram och visade varför han anses som världens kanske största anfallstalang med två mål och en känslig assist.
Sveriges tunga Nations League-vecka fortsätter och det som skulle vara startskottet på en ny landslagsera, med ett mer expansivt spelsätt och en generationsväxling där landets unga, kommande stjärnor skulle få spela större roller har inte fått önskad effekt. Nu, fyra matcher senare kan vi konstatera att det har blivit en tuffare start än förväntat för Sverige som efter segern mot Slovenien i samlingens öppningsmatch har radat upp tre förluster i insatser som långt ifrån har varit övertygande.
När det nu var dags för returmötet mot Norge - efter 2-1-förlusten på Friends under förra söndagen - fick vi se en liknande historia som i det första mötet. Ett svenskt lag som visserligen dras med fortsatt stora skadeproblem, men där laget, systemet och approachen till matcherna ser lite för ofärdigt ut. Under söndagens möte på Ullevaal spelade de allsvenska mittbackarna Edvin Kurtulus och Hjalmar Ekdal - som båda gör sina första landslagssamlingar - där även Lille-vänsterbacken Gabriel Gudmundsson startade i en orutinerad backlinje som skulle försöka stoppa Erling Haaland, Martin Ödegaard och Alexander Sörloth i ett namnstarkt norskt landslag.
Erling Haaland - den nya Sverigedödaren?
I det första mötet på Friends Arena var det Erling Haaland som fick både första och sista orden när han avgjorde matchen och dessutom hängde ut Alexander Milosevic i media efter matchen då AIK-backen hade uttalat sig opassande till den norska superstjärnan. Mötet i Oslo skulle visa sig att få samma utveckling, där Haaland nickade in 1-0 efter tio minuter när han vann en nickduell i straffområdet mot Hjalmar Ekdal och visade att steget från Djurgården och Tele 2 Arena till Eastlands och Manchester City trots allt är påtagligt.
Ekdal, som inte kom upp i samma nivå som i sin debut, var även inblandad i det andra målet där han tappade Alexander Sörloth i straffområdet som i sin tur blev nedriven av Robin Olsen där Norge fick en VAR-bestämd straff och Haaland skickade Aston Villa-keepern åt fel håll och säkert satte dit 2-0 i den 54:e minuten. För ett Sverige som spelade ett okaratäristisk dåligt försvarsspel i perioder var det snarare tur (och skicklighet från Olsen) som stoppade resultatet från att rinna iväg till närmare 5-0 och när Emil Forsberg istället reducerade till 2-1 i den andra halvleken fick Sverige nytt hopp i en match där de inte riktigt klarade av att konkurrera.
Den glädjen blev kortvarig för Sverige då Haaland fick en gratisrensning till sig i straffområdet, en gåva han tog vara på genom att känsligt hitta Sörloths panna på den bortre stolpen som körde över Gabriel Gudmundsson i luftduellen. Visserligen reducerade nyinkomna Viktor Gyökeres i slutminutrarna efter ett stort misstag av Orjan Nyland i det norska målet, ett mål som däremot bara hade symboliskt värde i en match där det blev tydligt vilken nivåskillnad det har varit mellan Norge och Sverige under den här Nations League-samlingen.
Relaterade nyheter om fotboll
Allsvenskan: Williot Swedberg närmar sig spansk klubb
Premier League: Så kan Arsenal värva i sommar
Premier League: Jürgen Klopp och Liverpool närmar sig jättevärvning
Känner Janne Andersson pressen?
Janne Andersson har inför den här samlingen valt att förändra Sveriges system och angreppssätt, där det 4-4-2 med tydliga riktlinjer har ersatts med ett 4-3-3 i hopp om att få ut mer av det nuvarande spelarmaterial och den kommande generation som det svenska landslaget nu håller på att växla in. Det har inte varit en enkel första samling med de nya ideérna för Janne där vi sett tre raka förlsuter, alla rätt släta insatser, och prestationer som inte övertygar varken det svenska folket eller spelarna själva. Visst, det finns alltid en aspekt i att nya implementationer kräver tid och att tålamod är en grundläggande faktor för att se resultat, och vi har sett stora skadeproblem som tvingat in debutanter och spelare med lite landslagserfarenhet rätt in i hetluften. Det som främst oroar är att det ser osammanhängande ut och att den trygghet vi tidigare sett under Janne snarare ersatts med en taktisk approach som är ganska långt ifrån vad förbundskaptenen tidigare har valt.
Efter matchen pratade Andersson med Fotbollskanalen och på frågan om han skulle slopa det nya systemet svarade han att det krävs utvärdering innan ett sånt beslut kan tas.
- Nja. Nu får vi utvärdera det här. Pratar vi försvarsmässigt så är det inga stora skillnader kring hur vi spelar nu gentemot tidigare. Den är ganska okomplicerad. I anfallsspelet tycker jag att det finns intressanta ingredienser med spelare som är mer yttrar än kombinationsforwards. Det är egentligen därför vi vill spela på det här sättet.
Vidare summerar han den här samlingen med att han har sett positiva tendenser men att balansen mellan försvarsspelet och anfallsspelet behöver förbättras.
- Nu får vi utvärdera de här fyra matcherna. Jag tycker vi kommer till en hel del intressanta situationer. I första halvlek i den här matchen hade vi en lite sämre balans. Mot Slovenien blottade vi oss lite mycket, men sen blev det bättre mot Norge (hemma) och Serbien. Nu hade vi sämre balans i första halvlek innan vi rättade till det. Vi blev lite ihåliga. Blir man för utspridda i anfallsspelet är det svårt att försvara sig. Det gäller att hitta den balansen kring att våga, fortsätter förbundskaptenen.
Nu spelas nästa landskamp den 24 september mot Serbien i Belgrad. Då får vi se hur Janne väljer att angripa den matchen och om han fortsätter på den inslagna vägen eller övergår till det system han är mer bekväm vid.
Vi använder cookies för att leverera en bättre och mer personlig service. För mer information, se vår Cookiespolicy
Utbetalningar exkluderar insatser i spelkrediter. Villkor, tidsbegr. & exkluderingar tillämpas
